Hur kan jag stöda spelaren?
Spelaren behöver ofta andras stöd till att lösa sitt spelproblem och ofta ger anhöriga gärna det stöd som behövs. Den anhöriga måste ändå i första hand ta hand om sitt egen välmåga. Viktigt är även skaffa information gällande spelproblem och tala om saken med en pålitlig person. Om du känner att du behöver stöd, kan du ringa Peluuris hjälplinje.
Tipslista för anhöriga
- Skaffa information gällande spelproblem och tala om saken med en pålitlig person. Sök hjälp åt dig själv.
- Tala om för spelaren hur situationen känns för dig. Håll dig lugn när du diskuterar om spelarens beteende och hur det påverkar ert liv.
- Ifall ni lever i samma hushåll försök skydda den ekonomiska situationen och handla för att få penningaffärerna i ordning. Överlåt inte skyldigheten att betala räkningarna till spelaren utan betala dem själv.
- Hjälp en spelare som vill ha vård att hitta hjälp och stöd honom/henne i hans/hennes beslut enligt dina egna krafter.
- Kom ihåg att en förändring tar tid, kräver ansträngningar och oftast ett flertal försök innan det lyckas.
- Predika inte och beskyll inte spelaren för problemet. Kom också ihåg spelarens goda sidor.
- Rädda inte spelaren från konsekvenserna av hans/hennes handlingar. Att t.ex. låna pengar eller att betala bort skulder kan göra situationen värre.
- Spela inte penningspel tillsammans med din närstående.
- Ta inte ansvar för spelarens återhämtning. Uppmuntra honom/henne att ta ansvar för sitt eget beteende och sina egna beslut.
Hur kan jag som anhörig stöda spelaren
Spelaren behöver ofta andras stöd till att lösa sitt spelproblem och ofta ger anhöriga gärna det stöd som behövs. Den anhöriga måste ändå i första hand ta hand om sitt egen välmåga, så det är viktigt att lyssna på sina egna känslor och krafter.
Den anhörigas stöd kan påverka spelaren på två sätt: det kan uppmuntra till att lösa problemen och sluta spela eller leda till att spelandet fortsätter. Därför bör den anhöriga tänka noggrant efter vad han/hon gör och vilka signaler han/hon med sitt beteende ger åt spelaren.
Det finns en skillnad med att erbjuda hjälp och med att göra något istället för en annan
En anhörig kan vara så van vid att hjälpa eller att göra saker istället för den andra att han/hon inte ens själv märker hur detta håller uppe spelarens möjligheter att spela.
Att den anhöriga räddar en ur knipa, lånar pengar eller går med i att dölja spelandet för utomstående kan befrämja ett fortsatt spelande. Det är mycket mänskligt att försöka hjälpa någon i knipa och stå på hans/hennes sida, men i en situation som gäller spelproblem kan sådant beteende leda till oönskade konsekvenser. Om spelaren märker att någon annan betalar hans/hennes skulder, kan han/hon bli lockad att ”ännu en gång” försöka ifall spelen skulle ge vinst. Pengar som finns att använda fungerar lätt som en lockelse att spela och fastän tanken var att köpa mat till nästa dag kan de tillgängliga pengarna väcka spelbegäret.
Skulle man i stället kunna få spelaren att själv bli ansvarig för att få till stånd en förändring i sin egen situation? En problematiskt spelande person kan behöva väckas upp till verkligheten för att han/hon ska kunna medge att hans/hennes beteende behöver förändras. Så länge som någon räddar spelaren ur knipan kan han/hon ljuga inför sig själv att allt är väl. Att låna pengar, betala spelskulder eller gå med i att dölja spelandet kan uppehålla eller förlänga spelandet.
Att gå vid någons sida är att stöda, inte att göra något istället för den andra
Den anhöriga kan hjälpa spelaren att hjälpa sig själv och sträva till att respektera spelarens egna metoder. Alla har självbestämmanderätt. Man kan bli tvungen att öva sig på livshantering och på att låta bli att spela. Det kan vara rentav smärtsamt att följa med från sidan hur den andra styr sitt liv, alla beslut betjänar inte nödvändigtvis den anhörigas bästa. Man kan ändå inte tvinga en annan till en förändring mot hans/hennes vilja.
Det är naturligt att hjälpa en spelare som inte är kapabel att sköta sina ärenden
Följande frågor ställda till spelaren kan hjälpa en att fundera ut hurdan ens roll som stödperson kunde vara:
Hur skulle jag kunna var till hjälp för dig?
Vad upplever du att du behöver just nu?
Vems hjälp behöver du och med vad?
Hur tänkte du själv föra saken vidare?
Den anhöriga bestämmer själv hur han/hon vill och kan stöda spelaren. När vi själva bestämmer hur vi hjälper en annan människa gör vi samtidigt våra egna gränser klara. Detta är viktigt för båda parter, så att ansvar och roller inte blandas. Båda hjälper sig själv och stöder varandra. Den anhöriga kan ingjuta tro i spelaren att det är möjligt att sluta spela och att ett liv utan överdrivet penningspelande är ett bättre alternativ. Det är bra att komma ihåg att båda parterna är ansvariga för den egna vardagen likaväl som för den gemensamma.
Den anhöriga kan fundera på vilka sätt att stöda som passar honom/henne bäst och å andra sidan vad som känns överdrivet eller orättvist. Det är inte meningen att hjälpandet ska utmatta eller trötta ut den anhöriga. Man ska inte göra sådant som överskrider ens egna resurser eller hjälpa spelaren att undvika att ta ansvar för sitt eget liv. På så sätt kan spelaren också inse, att den anhöriga kan vara till stöd och gå vid hans/hennes sida; dock inte till att lösa saker eller göra dem istället för honom/henne. Ansvaret för att sköta sig själv kvarstår hos spelaren.